Vad är historien om remskivor?

Den tidigaste avbildningen av en remskiva förekommer i en assyrisk relief från 700-talet f.Kr. Denna relief visar en mycket enkel remskiva som bara kan ändra riktningen på kraftanbringningen. Dess huvudsakliga syfte är att underlätta appliceringen av kraft och ger ingen mekanisk fördel. I Kina dök teckningen av remskivor först upp på porträtttegel och keramikbrunnar under Han-dynastin. Det finns också diskussioner om remskivor i "Mo Jing".
De gamla grekerna klassificerade remskivor som enkla maskiner. Redan 400 f.Kr. visste de gamla grekerna redan hur man använder sammansatta remskivor. Omkring 330 f.Kr. ägnade Aristoteles den artonde frågan i sin bok "Mechanical Problems" åt att studera det "komplexa remskivan"-systemet. Arkimedes bidrog med mycket om enkla maskiner. Kunskap, förklara den kinematiska teorin om remskivor i detalj. Det sägs att Arkimedes en gång använde en sammansatt remskiva ensam för att dra ett stort sjöfartyg fyllt med last och passagerare. Under det första århundradet e.Kr. analyserade och skrev Hero of Alexandria teorin om sammansatta remskivor, vilket bevisade belastningen och kraftanvändningen. Förhållandet mellan är lika med antalet repsegment som bär lasten, det vill säga "remskivans princip".
År 1608, i sin bok "Mathematical Collection" (Mathematical Collection), visade den holländska fysikern Simon Steffen att förhållandet mellan längden på den rörliga banan mellan kraften som utövas av remskivan och belastningen är lika med förhållandet mellan den applicerade kraft och belastning. Omvänt förhållande. Detta är den rudimentära principen för virtuellt arbete.
År 1788 använde den franske fysikern Joseph Lagrange remskivans princip för att härleda principen om virtuellt arbete i sitt mästerverk "Mécanique analytique", och därmed startade Lagrangian mekanik.